NEVER UNDERSTAND

När det släpptes biljetter till PROTOMARTYR i Sverige och Norge var jag snabb på att införskaffa sådana. När det långt senare uppdagades att även TYVEK skulle spela dom kvällarna blev peppen ännu större. När datumet så småningom började närma sig kändes det dock något ohållbart att åka till Lund och sedan Oslo dagen efter. Men redan efter dom första ackorden som förband i Lund hade jag blivit helt övertygad att jag skulle bli tvungen att se dom i Oslo också. Att jag skulle se dom på NEJD var oavsett redan bestämt och det är ju där vi är nu. På ganska så färska konstgalleriet på Ringön. Först bjöd ARV OCH MILJÖ på ett kort noise-set och det var lätt bästa gången jag sett det. Tyvärr hann jag dock inte få upp kameran i tid, så det står odokumenterat. Får helt enkelt överträffa sig själv på nytt vid nästa tillfälle. Fastän det nu blev tredje gången jag såg TYVEK på denna turnén så var det inte en tråkig sekund. Skulle nog säga att det dessutom var det bästa setet dom spelade av dom gån

Har flera gånger varit nära på att ta semester och åka utomlands eftersom PROTOMARTYR aldrig blivit bokade till Göteborg eller ens Sverige. Vad dom uteblivna bokningarna berott på har jag ingen aning om och inte heller varför dom dyker upp just nu istället? Hur som helst så skulle det inte bli något stopp i Göteborg så jag och min gode vän bokade snabbt biljetter till både Lund och Oslo på farhågan att vi inte skulle få möjlighet att se dom så nära igen. Hur som helst, väl nere i Lund och på MEJERIET öppnar deras vänner TYVEK kvällen och jag känner genast att "jo, jag måste fan åka till Oslo också om så enbart för att se TYVEK igen". Så djävla rivigt och bra dubbel-headliner. Men eftersom jag inte filmade så hoppar vi över den här biten av kvällen och går vidare till nästa etapp - PROTOMARTYR. Även om jag tycker att senaste plattan, 'Relatives In Descent', är rimligt bra så håller jag den inte i närheten av lika högt som dom tidigare två som snurrade ganska konstant

KRISTEN RESNING, som jag måste anta är plockat från MISSBRUKARNAS låt, kanske är en av de mest omaka trion människor jag sett samlade på scen. Det menar jag förstås på det allra bästa sättet. Från vänster till höger har vi en något äldre, något mer välklädd, herre på ståtrummor som skulle komma direkt från vilken folkhögskola som helst. Frontar gör någon form av äldre sketunge med skatekeps, tatueringar och linne och verkar nästan vilja starta bråk med alla i publiken. Längst till höger står någon som verkar mer tillbakadragen och plikttroget hamrat ut riffen på sin hårdrocks-gitarr. Ganska snabbt rullar frontpersonen in sig i en matta, sedan fortsätter det med obekväm närgångenhet och annat spex. Hörde efteråt att det var flera som inte uppskattade det. Jag sållar mig till dom som tyckte raka motsatsen. Tycker det ofta är lite för snällt och anpassat på scen. Men det råder KRISTEN RESNING bot på och det går väldigt hand i hand med deras väldigt aviga punk som stundtals snuddar vi någo

Eftersom jag var med och arrangerade den här konserten känns det lite fel att skriva ihop något. Båda banden är väldigt bra. Det var en fin kväll.

Åttiotalet var denna kväll på Pustervik närvarande på många fler ett ett vis. Man kan enkelt säga att det var som passerade dagar från igår. Det gamla Göteborgska post-punkbandet KAI MARTIN OCH STICK! firade 40 år som band och spelade låtar från hela deras liv. Något som var smått fascinerande var att det kändes som att vara i en bubbla. Som att 80-talet inte alls lämnat oss. Och det är skönt att ljudet inte anpassats till det årtionde vi nu lever i. För mig som inte sett dom tidigare. Även om Kai Martins ålder inte alls märktes av så tog ändå blåsinstrumentalisten över scenen helt och hållet. Det var som en saxofonmagiker från Sagan om Ringen i en åttiotalstappning med solglasögon. Det var alldeles fantastiskt bra. När det till och med började spelas på två instrument samtidigt...jisses. Att ena gitarristen sedan (och detta säger jag med all välmening) såg ut som en karikatyr ur en cirkusföreställnings starke-man, någon annan hade en stor schackrutig kostym och så vidare. Har redan

Typiskt för bra kväll där jag stannade lite för länge (fastän jag var den som hetsade om att gå vidare efter att giget var över), drack öl (fastän jag inte tål det), försökte prata finska och tillslut nog var tvungen att promenera hem. Men nu börjar vi i fel ände. Vi kom dit 10 minuter för sent och hade således missat hälften av KOVAA RASVAA:s set. Men det var skönt att ramla rakt in i ett totalt rens. Tror första meningen i videon lyder "tappaa kaikki", vilket betyder "döda alla". Över det spelar gitarren något som nästan låter som ett ondskefullt döds-riff. Men sammantaget är det rensigt och vansinnigt nog för att klassas som powerviolence men det är fortfarande tillräckligt skitigt för att också bara kallas punk. Likheterna mellan kvällens två band är ganska många. Skillnaden ligger väl i att KOHTI TUHOA lirar mer d-takt och alltså har något närmre till att ramla ner i käng-träsket än föregående kvartett. Även om dom också påvisade ganska mycket vansinne, kao

Jag tycker att STINA FORCE är grymt bra och samma med SVÄRTA. Det är nästan så att LA WITCH hamnade i skymundan bara för den här helt tokigt bra bokningen av KLUBB 8. Hade tidigare sett STINA FORCE i källaren på HPKSM när hon spelade innan HEAVY BLEEDING, om jag minns rätt. Hade tyvärr inte möjlighet att filma då men tack vare det visste jag vad jag kunde förvänta mig. För dom som inte hört det är det enbart sång och trummor (förutom det enstaka bakgrundsspåret). Det blir flera gånger, tack vare den intima lyriken, för mig nästan lite obekvämt och jag gillar att hon kan rycka i dom trådarna. Just texterna verkar sväva mellan halvt absurdistiska, politiska och självupplevda och ibland vävs samtliga saker samman. Leveransen av dom är ständigt med total inlevelse. Tycker redan detta är bra så ser verkligen fram emot att höra vad hon hittar på med orkestern hon planerat att spela med. Kan inte sluta skicka hyllningar åt trion SVÄRTA. Släpig, eller tung, och mörk punk utan att det förl