NEVER UNDERSTAND

Tyckte själva grejen med sprayburk med kontaktmikrofon snuddade vid genialitet. Själva idén alltså. Men tyckte inte det togs någonstans utan kändes som ett alldeles för långt intro, men det var utan tvekan värt sin väntan. Bland det trevligaste i power electronics-väg jag sett på ett tag. Gött. Redan efter 2 öl på stället försökte de pracka på mig mellanöl. Fult! Men sådana trick går inte en ärrad veteran på. Dock såg jag inte alla älg-öl, så jag blev väl lurad ändå. Smart taktik. Fan. Älgen alltså. Skulle jag fått i mig några sådana... Segt. Dubbla e-bows? Gitarristen tappade dom hela tiden. Lustigt. Orkade inte vänta på att det skulle komma igång, och eftersom jag trodde det aldrig skulle göra det, så hängde jag med min bästa vän, ölen, istället. När jag satt utanför så hörde jag att det även blev sång och grejer och det lät rätt gött. Braj-musik. Passade gott att sitta till, konstaterades det. Lust For Youth har ändrats, eller snarare utvecklats. Vill fortfarande jämföra dom med

Post-punkigt. Oförstört. Kanske pga någon slags småstadsisolation? Jag gillade det och blev förvånad över att The Coffeebreakers inte ens fått en demo ur sig ännu. Ser fram emot det. Vänersborgs Neil Young; Holmes . Kändes som att många låtar slutade i någon form utav crescendo, men det gillar jag. En hel del "oljud". Det gillar jag också. Gjorde även en obskyr dedikation till vbg-bandet Malysz. Det var trevligt som vanligt. Affordable Hybrid : Mycket äldre, mognare och tightare - ett rutinerat band. Men det gjorde det absolut inte sämre. Visst att man kanske saknade det gamla kaoset som ofta uppstod uppe på scenen förr i tiden, men det var hur bra som helst. Utan tvekan en av de bästa spelningarna de gjort som jag varit på. Sparkade av spelningen med Step Out of Blue och fortsatte med hit efter hit...det mesta råkade bli filmat.

Sångaren i Terrorcunts (värdelöst namn) frågade vid något tillfälle om någon var från (minns inte exakt vilken stadsdel det var frågan om, men gissar på) Frölunda. En ropade ja och sålunda dedikerade han nästa låt, Tjackballe, till honom. Ungefär där låg nivån. Konstigt nog fann jag någon charm i det. Aggrenation, ett band från Göteborg. Hann tyvärr inte med Modorra.